Ny bok om tyskarnas öde efter krigsslutet 1945
Den brittiske historikern Giles MacDonogh har skrivit en intressant bok (jag har endast läst recensionen) om tyskarnas öde efter krigsslutet 1945. Det ruinlagda Tredje Riket blev systematiskt plundrat av segrarmakterna, lamslagna tyskar mördades brutalt och kvinnor våldtagna i miljontals. En vanlig respons från de allierade då man påtalar dessa händelser var att ”tyskarna fick vad de förtjänade”. Svaret är signifikativt för det tyskhat som präglat de allierades krigspropaganda under andra världskriget och hur samma mentalitet även påverkat krigspropagandan efter krigsslutet. Det är endast via detta massiva tyskhat som vi kan förstå vad som drabbade den tyska civilbefolkningen efter kriget. Och vad var bombningen av Dresden mot krigets slut om inte en fruktansvärd irrationell hämnd väckt av ett lika irrationellt och propagandistiskt hat?
Men om vi håller oss till antalet tyskar som dog efter krigsslutet beräknas antalet enligt MacDonogh till ca tre miljoner människor vilka dog i onödan (d.v.s kunde ha kunnat räddas även med de medel som då stod tillbuds)? En miljon av dessa var krigsfångar som tillfångatagits av Sovjetunionen. Av t.ex. de 90 000 tyskar som överlämnade sig vid Stalingrad återvände endast 5000 till sina hemstäder. Mindre känt är antalet tyskar som dog i amerikanska och brittiska fångläger. Dessa fångläger hörde till de minst humana och de tyska krigsfångarna saknade tak över huvudet och fick undermåliga ransoner med mat. Andra, mer lyckligt lottade, skickades till Storbritannien och USA som slavarbetare under flera år. Av de tre miljoner tyskar som dog var två miljoner kvinnor, barn och åldringar.
Bortsett från de miljoner flickor ock kvinnor som våldtogs och där många inte var särskilt gamla, hör slakten på 250 000 sudettyskar av tjeckisk milis till den mest fasansfulla händelsen efter krigsslutet. MacDonogh avslöjar även en plan från självaste Henry Morgenthau om att låta sterlisera och svälta tyska civila till döds i de sönderbombade städerna. MacDonogh menar dessutom att det inte var humanitära bevekelsegrunder som fick de allierade att ändra sin plan, utan fruktan för sovjetisk expansion och den realpolitiska nödvändigheten av ett Västtyskland.
Foto från Dresden där över 200 000 civila bokstavligen stektes till döds till följd av eldbombningarna över staden.
You can leave a response, or trackback from your own site.
Bra inlägg, även om andra världskriget är populärare än någonsin och till och med Hitler numera får framställas med en strimma mänsklighet lever vi kvar med en svart vit bild av kriget. Slakten på 250 000 sudettyskar hade inte jag heller inte hört talas om. Undrar om dualismen omkring kriget snart släpper, det skulle påverka även dagens politik i Sverige.
Debatten om gaskamrarna får dock ligga kvar på hyllan i 60 år till.
Kul att du är tillbaka på motpol igen, får inte skrämmas sådär
Tyskland stolta Moder!
Det är viktigt att ständigt understryka ”förlorarnas” version av denna fasansfulla tid.
Tack för boktipset!
Det kanske är att märka ord, men Morgenthaus bottenlösa hat mot Tyskar och planer på systematisk ödeläggelse är inget som ”avslöjas” i den här boken. Det är väl dokumenterat och skrivet om. Det har skrivits hyllmeter om svinerierna i Tyskland.
Däremot har det inte nått allmänheten. Varför kan man fundera på, jag vet, men tycker själv att jag börjar bli tjatig.
Eftersom medvetenheten om detta som rimligtvis borde klassificeras som ”folkmord” eller åtminstone ”etnisk rensning” är väl det något Levande Historia borde ägna sig åt?
Det vore faktiskt väldigt roligt om många ringde till dem och spelade helt aningslösa och bara sa – ”jag har precis läst att mängder av tyskar våldtogs fördrevs och mördades, jag visste inte det, det här behöver ju folk få veta, etc.”
JDG
Ola Bruhner, som valt att gå ut med sitt namn på denna blogg, är ett föredöme i många avseenden. Håller helt med. Har du läst hans korrespondens med Myndigheten? http://fas.motpol.nu/?cat=13
[...] tyskland/tyskar post-wwii “Ny bok om tyskarnas öde efter krigsslutet 1945“ [...]
Till FAS:
Mig veterligt finns det inte några historiker som förnekar att 2-3 miljoner dog i den hämnd som i öster (obs: i öster!!!) utkrävdes efter det andra världskriget. Har själv 3-4 böcker i ämnet.
Men spontant, och utan att ha kollat upp Giles MacDonogh eller den bok du refererar till, förefaller det du skriver om behandlingen av tyska krigsfångar i väst vara rent nonsens. Att de s k ”Rhen-lägrena”, i vilka västmakterna samlade ihop hundratusentals tyska krigsfångar 1945, skulle ha tillhört de ”minst humana” framstår inte som rimligt. Jämför statistik kring överlevnad i tyska respektive sovjetiska fångläger!
Källa i mitt fall? I huvudsak den tyske historikern Guido Knopp som i sin bok ”Die Gegangenen” reder ut förhållandena kring krigsfångarna under det andra världskriget. Något tal om ”slavarbete” i USA och England är det enligt hans mening inte tal om. Tvärtom är det nästan rörande att läsa om hur väl amerikanarna behandlade de tyska krigsfångar som under kriget fraktades till USA. Det mest bisarra exemplet är nog att de uppmuntrades att läsa in tyska högskolekurser ”på distans” mitt under brinnande krig! Vidare var den amerikanska dieten var så riklig att tyskarna blev tjocka. Fler exempel hade kunnat radats upp, men dessa två är de jag kommer ihåg direkt ur minnet.
(Och som jag nyligen skrev i någon annan tråd så frigavs i början av 1950-talet nästan alla naziförbrytare som i väst dömts direkt efter krigsslutet. Nya rättegångar sattes igång till en bit in på 1960-talet, men resultaten blev de samma: ett par år i fängelse på sin höjd.)
tvivlaren
Jag gjorde endast en sammanfattad recension av artikeln och skriver tydligt att jag inte läst boken.
tips- läs boken själv och se vilka belägg MacDonogh för fram.
Viktigt att veta var att Henry_Morgenthau var jude. Det förklarar hans hat mot tyskar oavsett om de var kvinnor eller barn.
Det finns en del andra böcker om de amerikanska koncentrationslägren i det ockuperade Tyskland som jag läst.
Bl.a. av kanadensaren James Bacque:
http://www.jamesbacque.com/books.html
”In Other Losses (1989), Bacque claimed that Allied Supreme Commander Dwight Eisenhower deliberately caused the death of 790,000 German captives in internment camps through disease, starvation and cold from 1944 to 1949. In similar French camps some 250,000 more are said to have perished. The International Committee of the Red Cross was refused entry to the camps, Switzerland was deprived of its status as ”Protecting Power” and POW’s were reclassified as ”Disarmed Enemy Forces. Bacque argued that this alleged mass murder was a direct result of the policies of the western Allies, who, with the Soviets, ruled as the Military Occupation Government over partitioned Germany from May 1945 until 1949. He laid the blame on Gen. Dwight D. Eisenhower, saying Germans were kept on starvation rations even though there was no food shortage in Europe in 1945-1946.”
Ernst Brunner (svensk författare med österrikiskt påbrå) har skrivit en självbiografisk roman om sin far (Vallmobadet):
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100577065
”I dag, 55 år efter den villkorslösa kapitulationen, kan man i Sverige framstå som märkvärdigt dumdristig om man vågar hävda doktrinen om alla människors lika värde och låter den omfatta även tyskar. Om vi accepterar denna mänskliga grundsats så måste vi också erkänna faktumet att en zigenare är lika mycket värd som en tysk och en jude. Att i objektiv anda någon gång våga nämna att även tyskar och österrikare föll offer för ofattbara grymheter och dog i miljontals måste tillåtas. Det bör välkomnas och får inte leda till att man genast anklagas för att sprida revanschistiska lögner.”
Författaren Ernst Brunner på Expressens kultursida (991113) bemöter anklagelser om att han i sin bok Vallmobadet (1999) sprider ”revanschistiska lögner” om tyskarnas öde efter kriget. ”
För övrigt, en intressant blogg:
http://vedebesegrade.blogspot.com/2005/05/segrarnas-nedtystanden-frmjar-krig.html
”Tillsammans med Radio Tuffs Hampus Eckerman var jag en intensiv vecka i Tyskland och Tjeckien 1995, femtio år efter krigsslutet alltså. Vi besökte minnesplatserna för fem nazistiska koncentrationsläger, alla lika ökända. Från katedern hade jag lärt ut till många årgångar tonåringar, att fångar gasades ihjäl i Dachau och Buchenwald, för så hade det stått i den kurslitteratur, som jag en gång hade läst vid universitetet. Därför var det lite omtumlande att nu få veta att detta var historieförfalskningar. En överraskning var också att flera av dessa läger fortsatte att användas åratal efter kriget och trots fredstiden med ungefär lika förfärliga förhållanden. Uppåt 100 000 tyska fångar dog där 1945-1950.”
Anledningen till att massmorden på tyskar efter kriget, man skulle kunna tala om en förintelse av tyskar, har tystats ner (minst sagt), är att detta är den ursprungliga anledningen till att vi fick förintelse-propagandan.
För att få de allierade soldaterna till att börja mass-slakta tyskar i koncentrationsläger var man tvugna att hitta på något riktigt ondskefullt för att få sina soldater att känna sånt hat att dom skulle utföra dessa handlingar. Därför fick vi ‘förintelsen-propagandan’.
Jag vill återigen rekommendera denna blogg, en bra liknelse med dagens situation:
http://vedebesegrade.blogspot.com/2005/05/segrarnas-nedtystanden-frmjar-krig.html
”Fångarnas eländiga situation i amerikanska läger som Abu Ghraib, Guantanamo och i Afghanistan har skildrats med överraskande öppenhet. Redan i januari 2002 hade vi i Radio Tuff en krönika som jämförde fångar i amerikanska läger 2002 med de miljontals tyska fångarna1945. (Se nedan) Genèvekonventionen kringgås genom att krigsfångarna i dag kallas ”illegala kombattanter”. 1945 kallades de i samma syfte Disarmed Enemy Forces (avväpnade fientliga styrkor), alltså inte Prisoners of War, krigsfångar. Därför dog i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen massor av tyska fångar. Ännu värre var det i Jugoslavien och i Frankrike.”
Historien upprepar sig…