Inledning
En väsentlig aspekt av den Nya Högerns metapolitiska projekt är att dekonstruera och erbjuda bättre alternativ till den minoritetsideologi som blivit majoritetens kultur. Kulturmarxismens erövring av populärkulturen, media och akademi har medfört en politicering av av samhällets informationsflöden vilka orsakat ett bigott och konformistiskt kulturlandskap. Likaså har erövringen av kulturell makt inneburit en likriktning av de politiska partierna där samtliga riksdagspartier idag talar den kulturella marxismens språk då mångkultur, hbtq och egalitet mellan olika sociala grupper förs på tal. Vi lever i ett samhälle där pluralismen endast rör formerna och kvantiteten av kulturella och partipolitiska alternativ, men där innehållet saknar en verklig mångfald av olika perspektiv, värderingar och förhållningssätt. Därtill betraktas verklig kulturell olikhet och mångfald ifråga om innehåll som något hotfullt vilket man därför vill exludera och i den mån det går, disciplinera. Som exempel bejakar man en etnisk mångfald i samhället och tycker att det är bra med många muslimer och moskéer. Om muslimerna däremot tar sin tro på allvar och inte ser liberal islam som förenlig med sin religions urkunder, uppfattas detta som något hotfullt. Trots att verklig mångfald ifråga om innehåll därmed har uppstått, förblir kulturmarxismens vision om mångfald endast något som rör former och kvantitativa förhållanden. Alla skall tänka och tycka lika dant, men får gärna vara en kulturell mångfald på ytan.
Read the rest of this entry »